ÅSA LARSSON

»När dagarna är fulla av nya bekantskaper och man inför publik har svängt sin svans och alla har applåderat – då finns ingen vila i den plötsliga tystnaden. Då blir den ekande tom och ödslig. Har man för mycket applåder i öronen tar det tid innan tystnaden åter blir ens vän.«

Reportage i tidningen Skriva