BASBIBI

Basbibi Sadi packade sina broderier och flydde. Hon bar dem över bergen och smugglade dem över havet, hela vägen till Sverige. Nu ligger de orörda i en resväska i väntan på livet som ska börja igen. / Basbibi Sadi packed her broderiers and fled. She carried them over the mountains, across the ocean, all the way to Sweden. Now they’re lying untouched in a suitcase, waiting for the life to start again.

Basbibi Sadi stod på stranden i turkiska Izmir med en väska i varje hand. Vägen dit hade varit dramatisk: flykten över de iranska bergen, gränspolisens gripande av maken Nadirshah, och hotet att skickas tillbaka till ett krigshärjat Afghanistan. Nu skulle hon sätta sig i en nio meter lång gummibåt tillsammans med sina två söner och 52 andra personer som väntade på nya liv på andra sidan Medelhavet. Hon var redo att gå ombord, men blev beordrad att lämna kvar sina väskor. De fick inte plats, förklarade föraren. I den ena väskan hade hon sina kläder, i den andra sina broderier. Basbibi tänkte snabbt och beslutade sig för att försöka smuggla ombord en av väskorna.
– Så jag lämnade mina kläder på stranden. Jag klarade inte av att lämna broderierna.