JAKTEN PÅ DEN FÖRSVUNNA KONSTEN / THE ARTHUNTER

Sveriges väntrum dignar av konst. Men ibland är väggytan kal. Ungefär vart femte verk i offentlig ägo saknas. Vad har slarvats bort, vad har kasserats, vad har stulits? Få bryr sig. Vi träffade en entusiast i Norrbotten som har tröttnat på nonchalansen. / Art decorates many waitingrooms and public spaces in Sweden. But sometimes they just vanish. Not many cares about the lost art, but Henrik Ygge is not one of them. A quarter the size of Sweden is his to investigate.

Snöröken dansar i sällsamma virvlar över vintervägen, en isgrå knottrig tunga. De snöinbakade granarna som radar upp sig på bägge sidor av asfalten ser ut som ihopfällda parasoll. När det ljusnar vid sjusnåret antar gryningshimlen en rosaaktig ton som får bilföraren, antikvarien Henrik Ygge, att tänka på skenet i Elis Aidanpääs målningar.

Han klev upp några minuter över fem. Kärvt, men ett måste om han ska hinna med sitt dagsverke. Bilfärden till Arjeplog tar 3 timmar och 40 minuter, och efter att ha inventerat konsten på ortens hälsocentral och folktandvård, ska han hinna hem till Luleå också. Det kommer att bli en tolvtimmarsdag, inget snack om saken. Ändå ser den 50-årige antikvarien förväntansfull ut bakom ratten.

– Det ska bli kul! Det är ju detektivarbete, det här.

En gång om året brukade Henrik bli uppringd av lokalreportrar som ville utkräva ansvar. Telefonsamtalen sammanföll ofelbart med någon landsomfattande undersökning som visade att en alarmerande stor andel av den offentliga konsten saknades. Hade Henrik Ygge koll på alla verk i Norrbotten eller? Nej, löd svaret. Hans ansvarsområde upptar en fjärdedel av Sveriges yta; han kunde omöjligen ha koll på varenda liten tavla.

Eller vad tusan, det var kanske precis det han kunde? / text: Christian Daun

Tidningen Vi, 2019

https://vi.se/artikel/srvxRPlD-mrA7q4Kk-93795